Pappan ringde idag och sa att han inte kommer, inte ens själv.
Människan som jag berättat om. Den där saken som han envisas med att vara ihop med, hon som jag inte vill ha i närheten av varken mig själv el min son...
Hon den störda lilla saken bevisade idag hur störd hon igentligen är. Hon har tagit piller. Många piller. Hon mår inget bra.. varken i kroppen eller knoppen.
Jag sa åt pappan att kör upp och dumpa människan vid närmaste psyk. Slå dig lös för guds skull. För din sons skulle. Det tyckte pappan också att han borde.. men.. ja ja.. sen..
Sen får jag höra att den här människan har gjort sig osams med hela släkten redan. Styr och ställer.
Tänk vad skönt det är , ironiskt nog, att få rätt. Att känslan jag hade stämde.
Att det inte är mig det är fel på. Det är skönt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar