Jag och mina kompisar som jag gärna leker med när vi är barnlediga tillsammans, har kommit på den briljanta ide´n om att åka på semester ihop!
Turkiet är det som är på två utav oss önskelista, varav jag är en..
Har varit där 8 gånger. Jag älskar Turkiet. Dock inte turkarna.. inte så..
Dom är dryga som attan. Tjatar hål i huvudet. Men,, det är deras levebröd och det får man ha överseende för.
Jag brukar alltid svara när dom ropar, för ropar det gör dom - hela tiden!!
Hallo! Come here.. look little.. Where you from? Och så håller dom på... och håller på.. och...
Men jag svarar; Hello. Thanks, but no thanks! Det funkar.. ja i varje fall 8 av 10.
Sen går dom efter en, som den värsta lilla hunden. Eller nåt..
Det är jobbigt. Skitjobbigt!
Fast då säger jag till. Låt mig titta själv. Jag säger till om jag vill ha hjälp...
En del köper det här direkt. En del blir sura små turkar. Det är deras problem. Inte mitt.
Visa mig respekt- jag handlar. Skit enkelt!
Men i varje fall.
Tänk er senariot. 4 fulla kärringar på solsemester. Tjoho!
Det kan bara gå... ja.. det får ni veta senare. Om det gick eller inte.. hahhah..
För några år sen så skojade jag med en kompis om att jag på morgonen sprungit på stranden och ropat;
Hallå, är det nån som känner igen den här lilla kroppen? Jag hittar inte hem..!
Hon har i alla år trott på fullaste allvar att jag skulle ha gjort det här!! Håhåjaja..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar