Alltså det här med att klippa William. Ja.. en bragd medalj, det borde jag få varje gång jag klarar av det! Minst!
Ungen är helt hopplös. Livrädd för kammen.. och hur tänkte han där..?!
Låter på fullaste allvar som om jag dunkade honom gul och blå. Känns väl lite sådär..
Liksom få stå ut med det när jag gör någonting bra..
Och så tittar han neråt, hela tiden. Den är inte så lätt kan jag säga. Har ju ingen stol att pumpa upp honom i. Nä har kör vi hedliga gammal pall.
Om någon undrar varför luggen är sne, fråga inte...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar