Jag var på g...

Satt på toa och fick se en spindel på golvet, straxt framför mina fötter.
Min första tanke var givetvis Döda!

Sen tänkte jag till.. alltså nu har jag ju gått på kbt, lärt mig tänka annorlunda, inte döda-flytta.
Sista gången är nu på onsdag och jag tänkte; Alltså jag fångar in, tar med i lilla burken, visar fröken hur duktig jag är, får guldstjärna i boken, klapp på axeln.. ja hur jävla bra jag är helt enkelt.
Fort fort.. hämta glas och något slagskort. Slet med Williams julkort i farten. Tillbaka till spindeln. Nu vill jag tillägga att det här var en lite större modell. En sån där som jag INTE har tränat på ännu, sån som jag faktiskt tycker är väldigt läskig.. lite för snabb.. huga..
I varje fall. Satt glaset över och funderade på hur jag skulle få kortet under men det gick.
Där sitter jag på knä med en insamlad spindel i ett glas. Svetten fullständigt lackar i pannan och hjärtat dunkar...
Ropar på William som kommer och håller med om att lilla mamman är väääldigt duktig. Han tycker att jag ska skicka spindeln i toa´n, men det är ju det som inte lilla mamman ska göra- säger psykologen.

Tar fram glasburk, hämtar kameran och ska dokumentera allt detta för er, visa upp mig liksom..
Försöker ta tag i kortet under glaset- hjälp spindeln rymmer. På med glaset igen, under med kortet och gör ett nytt försök. Spindeln lyckas rymma en gång till.
Den här gången gick det inget bra om man säger så.. nä lyckades sätta glaskanten mitt på spindeln. Den lever inte mer. Den hamnade i toan som Wille ville från början.

Jag tror faktiskt inte att jag är riktigt färdig behandlad ännu..Fasen där rök min guldstjärna..