Oro

Usch.. jag har hamnat i ett sinnesläge jag inte alls tycker om. Oro. Rädsla.

Jag är rädd för att mitt hjärta ska vara otrogen.
Jag som har varit så glad över att jag inte alls är svartsjuk. Har inte varit det sen tonåren.
Men nu är jag det.. Och jag hatar det.
Fast rädslan sitter nog i rädslan att bli sviken. Att bli övergiven.

Jag vill ha tilltro.

Lite bottnar det i att jag fått veta att S varit otrogen i sitt tidigare äktenskap, och är därför rädd att han ska vara det mot mig.
Sen försöker jag intala mig.. det var då, det var det livet.

Fast jag tror att har man passerat den spärren en gång.. två gånger.. flera gånger då är det lättare att vara det igen.. och igen..
Inte för att jag tror, igentligen, att han kommer att vara det. Vill inte tro det. Inte på många år.. men vad händer när det går slentrian i förhållandet, när räkningarna kommer.. när allt inte är lika rosenrött som nu..!?!

Fan vad jag vill slippa den här känslan!!