Tappat armband

Jo, i våras så tappade jag mitt armband. Ett fint skit. Ganska dyrt skit.
Jag gjorde en polisanmälan men inget mer.
Häromdagen så gjorde jag även en anmälan till försäkringsbolaget. Har ju faktiskt en sån där drulle. Det måste man ha. Eller jag måste ha. Alla med Adhd behöver det!

I varje fall. Han ville inte riktigt tro på mig försäkringskillen... undrade varför jag dröjt så länge med anmälan.
Fast då försökte jag förklara, att jag hade hoppats att det skulle komma tillrätta. Att det kanske skulle hittas på pantbanken. Att jag faktiskt var mer ärlig på det här sättet.. istället för att anmäla, plocka ut stålar och sen få tillbaka det!
Nja.. kunde ju ha en liten poäng i förstås...
Men, det var inte klart där! Nänä.. har ville ha in foto på mig där jag bar armbandet. En kopia på polisrapporten och även ett intyg ifrån affären där jag köpt det om hur mycket det var värt. Sjåig där här försäkrings killen..
Så ner till affären. Visade bilden. Jo dom kom ihåg det! Jag sa att det var fint skit va..?!
Så hon skriver ett intyg om att jag köpt det där. Frågar mig om värdet. Öhh det var här jag hade kunnat dragit till med vad som helst. Vilken fantasi summa jag kunde komma på.
Men sörni det gör ju inte lilla ärliga jag. Nää jag tog en siffra jag tyckte lät logisk..
Och skillnaden är..!?