Ja tänk... William har slutat 2;an! Mammas lilla lilla hjärta är redan halvvägs till en störig tonåring... En sån där finnig, trött sak som säger; Bööö eller nåt annat som man inte förstår.
Nä inte ska väl min lilla sötgris bli så inte.
Jag tycker att det var nyss jag fick barn, nyss jag gick där stolt med barnvagnen och tyckte att han var det vackraste barnet som någonsin fötts! Som satt och ammade och fikade dagarna i ända..
Jag kommer i håg hur han alltid låg och sov i soffhörnet i Sävja.
Minns särskilt en dag när H kom hem. Hejade och satte sig- rakt på ungen!!! Jag skrev till och han lyfte i samma väva han satte sig... livrädd att han gjort sin lillebror illa.. men det gick bra.
Eller när han började dagis 5 år gammal. Alla resor han och jag gjort. När han började 6 års verksamheten- då var lilleman stor! Stolt! Mallig!
Hur han skulle välja ryggsäck, penna, sudd.. så gulligt...
Åh.. det var ju nyss..
Och nu har han gått ut andra klass.
Facinerande det här.. att han och alla andra barn växer, men inte vi föräldrar.. Där tänkte gud till va..?!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du har verkligen välsignats med tre fina pojkar! Visst hade det varit trevligt med en liten tjej, eller hur!? Men vi kan ju bli farmödrar någon dag, då får vi kanske en liten tjej :-) Tiden går fort, alldeles för fort...det gäller att njuta av barnen även om dom är stora! Kram Claire
Skicka en kommentar