Medans William var på dans så tog jag en timmes promenad. Och istället för att sätta på musik så fick tankarna spela fritt idag.. det gjorde dom.
Nu kommer jag att beskriva hur jag känner mig.. vilka tankar som snurrar hos mig..
Jag känner mig ensam. Jag har jätte mycket folk omkring mig. Jätte många som jag känner. Det går aldrig att jag går på en affär, promenad el vad som helst utan att jag träffar någon jag känner och pratar lite med.
Men jag har ingen riktig vän längre.
William frågade mig härom dagen- vilken är din bästa vän? Ja.. jag har haft några riktigt bra vänner med dom har försvunnit, tyvärr. Så svaret är .. har ingen..
Jag har ingen som jag vet alltid finns där, som står ut med mig, som känner mig utan och innan. Tyvärr.
En stor anledning till detta förstår jag varför. Jag är plump! Så där super duper klumpig i mina kommentarer. Det vet jag.
Kan ta ett exempel; En kompis hade en gul tröja. Inte den bästa färgen för henne.
Min tanke var, eller rättare sagt, vad jag trodde mig säga och ville säga var;
Du som har så vackert ljus lockigt fint hår, blåa ögon och är så söt.. du skulle nog passa jätte bra i rosa! Det var min tanke.
Ut kommer jätte grodan; Du passar inte i gult, ta rosa istället.
Tror ni hon blev ledsen..?
Jag är inte elak, jag är inte dum. Inte på mening. Jag tycker jag är en bra kompis, en som faktiskt ställer upp på andra, som hjälper så gott jag kan, som vill andra väl.
Jag bråkar inte med folk. Absolut inte slåss! Har väl inte slagits sedan tonåren..
Man får bli arg. Det får man.. men man pratar.. jag pratar. Jag pratar ut, sen är det bra.
Kanske därför jag funkar bättre med killar..
Jag väntar på en ADHD utredning. Ringde senast idag och frågade när det var min tur. Om ett år, fick jag till svar!
Ett jävla fucking år!!
Jag talade om för kvinnan i luren att tills dess så har jag nog hunnit gjort mig osams med hela Uppsalas befolkning då. Det gilldes inte..
Så mycket kan jag skylla på den. För att jag har det,, ja det behöver vi inte tvivla så mycket på.
Men jag vill verkligen inte vara så här. Jag vill inte vara annorlunda. Jag vill vara som er andra. Kunna läsa det sociala spelet- i tid. Säga rätt saker. Göra rätt saker. '
Jag vill inte vara så här super speedad hela tiden. Det tar på krafterna. Fast jag får väääldigt mycket gjort. Det får jag.
Så till er som jag har sårat. Eller sagt dumma saker åt- Förlåt! På riktigt!
För jag är snäll. Jag är bra. Men jag är aktiv. Jag är plump. Jag är klumpig.
Men jag är en bra kompis. Jag håller löften. Jag pratar sällan eller aldrig skit. Jag vill väl.
Men.. jag är plump... Jag har så många små och stora grodor att jag har en hel damm..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag tycker inte alls som du skriver. Jag finns alltid för dej även om jag är sämst på att höra av mej. Nu ska de ändras. LOVAR
Kommer alltid att vara vid din sida i vått och torrt, och det vill jag att du ska veta.
En sak som du ska ha på minnet är att jag tycker om dej väldigt mycket!
Du är en sån person som får alla att känna sig bra.
Jag trivs och kan alltid vara mig själv med dig!
Alla borde ha en vän som dig,och jag är så tacksam för dig!
En sak är säker och det är att du och jag kommer vara vänner livet ut.
Älskar dej gumman <3
Tack Mia för dom fina orden.. Älskar dig med.. du är en ännu bättre vän. Men jag menar att jag inte har nån "bästis" längre, och det saknar jag jätte mycket.. Stora kramizzar
Hej syrran!!
Första steget till förändring är just insikt...och det har du nu och då kan du oxå börja förändra saker!!
Tycker annars att du skriver med mycket humor och självironi.....
Stora kramar från madeleine
Cia,
Som jag har skrivit tidigare, kanske både du och jag ibland måste räkna till 10...inte alltid skriva eller säga saker i den omedelbara känslostämningen! Alla förstår dessutom inte ironi ;-)
Att du inte har en bästis kanske inte bara beror på dig, du kanske inte har någon som du känner för att släppa in i till din inre svär? Det kanske inte finns någon kompis som DU känner tillräcklig tillit till!
Vi kan alla känna oss ensamma ibland, utan bästis… Det är som sagt inget fel på impuls kontrollen, den är helt enkelt obefintlig…så är det att ha ADHD! Får du rätt diagnos kan du också få KBT för att kunna blocka impulserna, det kommer nog att förändra mycket!
Hoppas att du får en superrolig semester!
Kram Claire
Skicka en kommentar