Sitter här och är lite små arg.. lite små förbannad.. lite besviken på Williams pappa. Han har en ny tjej, och det är absolut ingenting jag är avundsjuk på eller något sånt. Jag är helt klar där.
Men.. William är inte direkt överlycklig över att åka till sin pappa. Förut så berodde det på att han inte gjorde något med honom. Slöa pappan ligger gärna på sóffan och läser tidningen istället för att leker eller tillbringar tiden med sonen. Det är väl ok - ibland!
Men så sa jag det till honom och fick till en ändring.
Nu har vi ett nytt stort problem. Han sover aldrig hemma i sin lägenhet när han har sonen. Dom sover hos tjejen. Varje gång.
Alltså, William får ligga på en madrass i vardagsrummet. Det kan väl vara lite spännande och kul någon gång ibland. men inte varje gång han är hos pappan, dvs varannan helg.
Jag tog upp det här problemet med pappan och han lovade bättring- såklart. Han förstod vad jag menade och förstod vad jag sa, trodde jag.
Jag berättade att Wille inte vågade ta upp saken, att han saknade sitt egna rum, sina leksaker.. ja liksom allt. Jag menade oxå att lite egen pappa tid skulle vara till fördel för honom.. att bara vara dom två liksom..
Nähä.. det höll en helg. 2 nätter. 48 timmar.
Nu i helgen som var så blev det dessutom en extra natt eftersom jag var på galan i Stockholm.
Så, ungstackaren har fått sova hos henne, på madrassen i 3 nätter.
Han är ledsen nu när jag hämtade honom från skolan. Han är trött eftersom han sovit dåligt.
Har just skickat ett mail till pappan och förklarat allt det här- igen. Får se om jag får någon reaktion.
Jag tycker inte att jag överreagerar eftersom det här problemet nu varit nästan hela det här året. Fick inte veta det förren efter sommaren, då William berättade det för mig. Annars hade jag reagerat tidigare.
Till saken hör att pappan inte vill vara sambo med kvinnan. Inga planer alls på att flytta ihop el något sånt.. alltså bara ren och skär bekvämlighet eller att kan är så konflikträdd att han inte törs säga nej till henne. Han berättade att hon hade ställt till ett jä--la liv förra gången. Men herregud, ska hennes känslor verklgien gå före sonens..?! Man undrar ju..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar