Vem jag är

Glömde att presentera mig.
Är en singel mamma, som fyller 43 år nästa vecka. Fan,, 43.. då är det ju bara 7 år till 50!! Det är tur att huvudet stannade på 25...!! haha..
Har tre pojkar 23,21 o en sladdis på 8år. Det är två pappor.
Som ni förstår så har dom två första samma..

Där gick det undan.. träffades i januari, flyttade i hop i april o var gravid i maj.. näää det är inget jag rekommenderar! Det var ett mkt stormigt o bråkigt förhållande. Han var inte snäll...
Vi separerade när grabbarna var 1 o 3 år.
Samma år några månader senare så var jag med i en bilolycka! Tyvärr så har jag sviter ifrån den ännu.. krossat bäcken o skadad rygg blev resultatet utav att en idiot körde in i mig bakifrån när jag stod stilla för ett rödlyse..!!
Har gjort ett stort antal operationer efter det, men blir aldrig bra.

Har daglig värk o äter ett otal mediciner för det. Så för några år sen så blev jag sjukpensionär eftersom det inte finns några möjligheter att jag blir helt bra.
MEN samma dag jag är smärtfri, då börjar jag jobba.

Det var många långa o jobbiga år efter det. Grabbarna var små och jag låg på sjukhuset ofta o länge.. Missade en hel del där.
Enda fördelen med att jag var sjukskriven när grabbarna var små, var att lilla mamman var hemma när dom kom från skolan o hade nybakta bullar klara..!!

Sen då.. ja.. singel ett tag.. träffade några.. försökte igen,, ähh ingen var Mr. Right!
Sen träffade jag minstingens pappa och trodde på kärleken igen.
Vi köpte ett radhus o hade det ganska bra. Och som vanligt så vill ju kärlek ha barn..
Var o pratade med läkarna om det var möjligt med mina skador o fick klartecken.

Så på andra försöket var jag gravid!! Oj oj vilken skillnad att vänta barn som lite äldre.. ja, om nu 34 är äldre.. mådde bra o allt gick som det skulle.
William föddes med planerat kejsasnitt eftersom jag är steloperarad i bäckenet.

Att få en sladdis är det häftigaste man kan vara med om! Åhh vad härligt det var.

Tyvärr så sep vi tidigt,, igentligen redan under graviditeten men fullständigt när han var några månader. Kärleken var bara slut för mig.. konstigt hur det kan bli.

Fast eftersom jag är en mamma med skinn på näsan så fixade jag det galant.

Tyvärr så är William också sjuk. Han ville aldrig ha vanlig mat, och dum som jag var så lyssnade jag på läkaren o slutade amma när han var 16 månader.
DÅ gick det utför , fort.. när han var 2 ¨år så vägde han inte ens 8 kg och blev inlagd på sjukhuset med dropp. Dom satte även matsond när jag sa till om det...
Efter det så har det varit en lååång o jobbig resa.. jag får nog ta det i ett eget inlägg.

I varje fall,, för ett år sen så kastade jag ut dom stora ungarna.. näää dom vuxna sakerna som bodde hemma o krävde en massa saker... !! Vuxna ungar ska inte bo hemma anser jag.. vi gör dom ingen tjänst.
Så ut med dom, och jag o Wille flyttade själva. Åhhh så tyst o skönt det var. Ingen jävla skitmusik som man blev tokig av, ingen som tog slut på toapappret utan att sätta in en ny,, ingen som klagade på att det var tomt i kylskåpet..

Idag har vi en helt annan kontakt än då. Nu kommer killarna själva o vi kan prata som vuxna..
En höjdare för mammas hjärta är när mellan pojken ringer o frågar om vi ska hitta på något.. lunch el nåt.. åhhh mammas hjärta!!

Nu får det räcka,, annars får ni sår i ögonen.. och det täcker inte min försäkring..
kramizz cesa