William har tjatat i flera månader nu om att han vill gå hem själv från skolan.
Det tyckte mamman inte alls var någon bra idé. Har liiite svårt att släppa kontrollen då´rå..
Men igår fick han gå själv. 1285 förmaningar och instruktioner. Tala om den och den faran.
Det slutade med att jag och S gick och mötte honom i varje fall.
Joo... men han var ju så försenad ju..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag förstår dig helt och fullt. Amanda ville börja gå hem själv efter sommarlovet när hon började trean och det tyckte inte jag.
Och vi har ju jättelångt hem....not. Vad kan det vara knappt 100 meter och inte behöver hon passera några vägar utan kan gå över skolans fotbollsplan och äng.
Det om nåt är nog något som jag kanske bör söka för :)eller?
Du är duktig som lät honom gå hem själv. Att han sen var försenad är ju inte ditt fel.... du är ju mamma :)
Kram
Tack vännen! Fast du är långt mycket värre än mig! hehhehhehe..
William har faktiskt en bra lång bit att gå. Och FYRA vägar att korsa, varav en är E4án!
Men det var därför jag skrev det här.. för att få lite feedback från dig..
Idag ska han också gå hem själv. Tror han. jag kommer att stå där utanför skolan och skylla på snöovädret. för då kan man rakt inte gå hem själv. En självklar ekvation i våra liv..;))
Skicka en kommentar